får jag chans på dig?

Visst var det så mycket lättare när man var liten... Man visste ju med en gång om man var ihop eller inte och om man svarade nej så var det ju inga sura miner för det. Men nu när man skall kallas vuxen, och man tycker livet skulle vara enklare - genast blev det väldigt mycket svårare....man träffar någon - dejtar men när går det över till ett förhållande???? jag förstår nog inte dom reglerna - om dom finns... i höstas när jag som nybliven singel hängde på krogen bara för att kolla utbudet av upptagna och/eller fria män, råkande jag ju springa på ett par som jag tyckte var intressanta att träffa igen... och ja visst hämnade vi i olika ställningar där man kunde utforska erotiska zoner...men nån tanke på att fortsätta på ett mer seriöst sätt hade i alla fall inte jag. Och gissa om jag blev förvånad när dessa män gör slut... På vaddå? Om man skall göra slut måste det ju finnas något att göra slut på, eller? Och man kanske skall vara överens om att man har ett förhållande? Kanske är jag gammal som inte förstod vilka regler som finns men på den tiden jag var ung och obunden ( typ fem sex år sedan) betydde inte sex vid några tillfällen att man var ihop...

storleken- spelar den nån roll?

Absolut! Det skulle väldigt många svara...  men jag tror att killar faktiskt bryr sig mer om storleken än oss tjejer. Under flera tjejmiddagar har vi diskuterat hur den perfekta petterniklas ser ut... och ja det är olika ... eftersom vi är olika...någon vill ha en modell mindre eftersom man inte vill att livmodern skall möbleras om i magen och placeras vid halsen... någon vill ha en grov stor falukorv att leka med... men allvarligt hur slapp är man i grottan då? Eftersom man har lite erfarenhet - tja av ganska många olika då, kan jag ju tycka att lagom är bäst inte för stor - inte för liten... men det är faktiskt hur man hanterar honom som är det viktiga och japp jag tar hellre en Ford Focus framför en långtradare som skall få parkera i  mitt garage om killen kan använda andra delar av sin kropp för att tillfredsställa mig. Och en pigg modell som kan parkeras ofta och gärna överallt är väl att rekommendera och vad varje kvinna skulle vilja kela lite med.

vänner och bubbel...

När han där där mannen som jag trodde var min stora kärlek ( och jag hans givetvis) försvann ur mitt abfab liv trodde jag att det enda jag skulle göra i flera veckor var att ligga i sängen med täcket över huvudet och lipa som om tårarna aldrig skulle kunna ta slut. Men nä ingen tår kom rullandes nerför kinden - ilskan över smset var så himla mycket starkare och jag gav mig fan på att han är den som skulle ångra att  han lämnade mig. Nä jag är inte för hämnd utan den sitter bara i mitt eget lilla huvud - jag skulle visa att jag kunde vara lycklig UTAN honom. Och tack för att jag har de mest underbara vänner i världen som en kvart efter att han hämtat sina sista prrylar, dyker upp i min hall med bubbel för här ska det firas! Kramar, skratt och fantastisk vänskap!  En måndag eftermiddag firar vi  att jag är singel och att mannen som inte uppskattade mig äntligen" has left the building". Och precis som min mormor skulle sagt - mister man en står det tusen snart utanför dörren... och ja det tog inte många minuter förrän grannen knallar förbi och undrar över skumpadrickandet första dagen på veckan... jodå här firar vi en nybliven singel som behöver ut å rasta sina lurviga på närmsta bar! och vips hade man en dejt till helgen!! tusen tack mormor som är i himmelen för att du skickar en ny underbar bekantskap till mig... bara 999 kvar att pröva... amen!

att skaka banan...

En annan het diskussionsfråga på jobbet har varit om det är okej att skaka banan, spela fickpingis, massera Hedvig.... ja kärt barn har många namn... under tiden man har ett förhållande. Men herregud, lever vi på stenåldern eller??? varför skulle det inte vara okej?? Man kanske tänder mindre på varandra, finns alldeles för lite sagge till själva sexet... man kanske tänker syndiga tankar om andra... men skärp er!!!! Jag pillar väl på plingen när jag vill och min lust för den jag är tillsammans med har väl aldrig tagit skada av det, man somnar kanske bara skönare om man är tillfredställd eller får rastlösheten ur kroppen... är det inte lika för killar då eller? Skaffa dig aptit ute men ät hemma!! Att smeka lianen eller pärlan har väl inget med otrohet att göra, man kanske bara är kåt? Är relationen bra- och själva sexet vad oroar du dig för då- sluta nojja!!

åh, vad du är duktig...

Hade en liten diskussion på jobbet idag om varför män behöver bekräftelse så fort de gör sin del av hushållssysslorna. De av mina kollegor som är gifta, och de som varit menade på att så snart en man lyfter häcken från soffan för att "hjälpa till hemma" behöver han få höra hur duktig han är. Om en man mot förmodan hittar på och avstängningsknappen på dammsugaren som trots allt är en maskin och borde vara en intressant grej för de flesta män, är han sexig - men hallå, bor man kanske inte inom samma väggar? Om en man hänger upp tvätten ( som hans fru tidigare stoppade in i  maskinen) är han fantastisk - men vill han inte ha rena kläder på sig? Ja jag är väl medveten om att många män hjälper till med hemmets sysslor men varför är han mer duktig än sin fru? Det är inte heller sysslornas art som är problemet. Alla par har väl sin överenskommelse för vad  man gör hemma... jag är inte det minsta intresserad av att byta däck på bilen (jag cyklar till jobbet) men om jag skulle göra det förväntar jag mig inte att min man ska börja joddla och göra vågen...får kvinnor lika mycket cred för att maten står på bordet, golvet bonat, eller toaringen fri från gula fläckar... nä det tas liksom mer för givet. jag tycker faktiskt att man borde uppskatta varandra mer - fram för mer rosor i vardagen!!! Alla människor är väl fantastiska som jobbar - kommer hem och brassar på lite mat, fixar och trixar för att vardagen skall fungera utan att se ut som en lortstia. Både kvinnor och män. Men nu glömde jag ju en sak - jag har ju ingen man ( bara på jakt efter en kärleksfull sängvärmare...) så jag fixar ju allt själv. Jag tänker att man ger väl och får - utan att som mina kollegor fjäska för mannen för att han skall hjälpa till. Ett bra ligg brukar räcka för att få en man att fixa frukost i alla fall...

att bli ensam...

Ja det har väl gått ungefär ett halvår sen han, den stora kärleken flyttade, bara tog sitt pick å pack å drog... det som sårade mig var inte att han drog och lämnade mig ensam utan det var alla frågor som inte fick något svar. Jag hade blivit förvarnad, han hade sagt flera månader innan att han inte orkade bo med en så kall idiot till människa som mig, jag var inte bara dum i huvudet jag var lat och passade inte upp på honom och familjen detta trots att jag jobbade dubbelt och skötte hem, barn, matlagning etc och tog initiativ till ett aktivt sexliv (för mig är sex viktigt och jag vill ha det minst en gång om dan...)
Varför kändes det då så konstigt den där dagen när halva garderoben blev tom och Tv (som jag förövrigt inte tittar på) försvann? Jo för att han inte sa det till mig utan skickar ett SMS när jag jobbar att han "lägger nyckeln i brevlådan och flyttar ut idag". jo själva sättet - att en vuxen människa efter fem år inte kan säga det rakt i ansiktet, att han inte kan stå för att han flyttade till henne, att han inte var ärlig... att jag inte hann ställa mina frågor- att jag inte fick veta vad som var anledningen till att han slutade älska...men egentligen var hade jag kunnat gjort annorlunda? Jag gjorde allt jag kunde just då med hjärtat fullt av kärlek... men det räckte inte för honom. Men hur fan vågar man ge sig in i kärlek igen? Jag hoppas att det bara drabbar mig...under tiden ska jag bara njuta av livet...läka mig själv och bara vara och älska mig själv.

Och vart tog min nuvaring vägen??

Eftersom min kropp inte verka tycka om andra hormoner i kroppen än mina egna är det där med preventivmedel ett kapitel för sig.... Nämn ett och jag har testat det - garanterat. Allt utom avhållsamhet... men jag skaffade för några månader sedan, eftersom jag då blev singel, nuvaring. En, enligt gynekologen, liten plastring som man stoppar upp och låter sitta kvar i tre veckor. För det första den är INTE liten även om den går att böja och knyckla ihop för att få in den, för det andra den skaver lite mot kuken när man har sex, för det tredje man ska ju komma ihåg att ta ur den och sätta in en ny... jag erkänner att mitt minne har fått guldfiskgener och därför inte varar i tre veckor, men den här gången kunde jag klappa mig på axeln eftersom jag skrivit in det i kalendern. Uttagningsdagen, idag, stoppar man in ett finger för att kroka på ringen och vips är den ute... men nej ack nej, döm om min förvåning - helt tomt!!!! Vad i hela friden har hänt nu??? Kan man tappa en nuvaring? Och var har jag tappat den??? Hela barnfria påsken har ju bara bestått av fest och sova borta... hos vem kan den vara??? Ska man ringa runt? Och vad säger man då?

apropå... dejtingsajter..

Vilken nyhet... folk är otrogna!!! Som om man inte varit det i typ 1000 år! Eller inte jag då för så gammal är jag ju inte...än. Men herregud bara för att folk använder sig av dejtingsajter typ Viktoria Milan tror man att människor blir mer otrogna då? Som om det inte existerat på ALLA andra sajter... och vad i hela friden tror man händer på krogen varje helg? Eller i kön på Ica... människor möts- känner lite lust- och skuttar glatt i säng!!! Nej jag menar absolut inte att det är okej att vara otrogen och nej det är inte det minsta roligt att bli bedragen... men det händer, varje dag, i varje liten stad eller landsortsby i hela Sverige. Vill man vara otrogen - tja då är man väl det oavsett om det finns nån sajt eller inte. Ja jag har själv blivit bedragen... och har bara lyckats vara trogen i ytterst få relationer... och jag var trogen för att jag ville, för att jag älskade och respekterade den jag var tillsammans med...och för att sexet och själva kärleken var så jävla bra!! Ingen sajt i världen hade fått mig att vara otrogen. Så varför vara upprörd över att folk träffas på nätet - jag har själv hoppat i säng med grannen - inte det smartaste men väldigt behändigt att ha det nära...och ja jag vet att det sårar den man bedrar men det har alltid varit i dåliga relationer jag varit otrogen och då är väl snarare frågan varför stannar man i något som ändå bara är en tidsfråga innan det tar slut...och var går gränsen ( ja jag har passerat alla under min livstid) för otrohet?

hm... det där med att sova...

Läste på aftonbladet att sovställningen kan avslöja hur du är som person...funderade genast på hur, inte jag själv utan mina senaste sängkamrater sover. På rygg med högljudda snarkningar... och vad säger det? Jo enligt aftonbladet menar de att endast 5% sover i "sjöstjärnepositionen",och att dessa fem procent alltid lyssnar på andra och erbjuder hjälp men tycker inte om att vara i centrum. Min tanke är bara oj, jag har nog sovit med de fem procent som bor i min stad och det där med lyssnandet hade de inte i sin egenskapsbank... Jag undrar hur Brad Pitt sover? Själv vill jag ha någon som håller om mig - mer än de första fem minutrarna innan ryggläge intas och nattgrymtningar ekar i mörkret...eller förrestän, just nu inatt bara en man i sängen....vem ska jag ringa???