vem vill ha hår i maten?

Inte jag i alla fall...i diskussioner med kompisar är smaken som baken - delad. En del av mina vänner rakar sig inte alls eftersom dom, två stycken tycker så, att man ska vara naturlig. Gud skapade kvinnan med hår där, varför då raka sig? Majoriteten av vännerna menar att det är självklart att ansa, mer eller mindre. Ja med det menar de att antingen ha en liten tofs på berget kvar eller hålla allt kort. Killen ska ju inte behöva leta sig fram i en urskog för att hitta. Jag och några till ( ja vi verkar vara en minoritet oxå) går loss med hyveln och skövlar hela området. Killen ska minsann inte behöva nån karta för att hitta rätt, vi vill ju njuta inte fundera över vilken stig han hittar i snåret. Och min erfarenhet visar på att jag blir känsligare och han behöver inte fundera på vad som är vad... för vem vill trassla in tungan i hår? Men jag gör det inte för nån man - jag gör det för min egen skull. Även om jag inte har sex på ett tag vill jag vara snygg å prydlig alltså helt slät. Och detsamma gäller när jag går ner på någon annan eftersom inte heller jag uppskattar hår i munnen. Kuken, mina damer, det är en stående kötträtt!